lägg

Substantiv

lägg u

  1. ben; fläsklägg
    Etymologi: Av fornsvenska lægger (”ben, rotstock, sida av släktskap, släktled”). Av urgermanska *lagjaz, *lagwijaz (“ben, lår”), av urindoeuropeiska *(ǝ)lak-, *lēk- (“ben; största muskeln i armen eller låret”). Besläktat med danska læg, norska legg, isländska leggur (fornnordiska leggr), engelska leg ("ben”), lombardiska lagi (“lår, ben, underben”), latin lacertus (“lem, arm”) och persiska لنگ (leng).


lägg n

  1. ett tryckark
    detta är ett lägg på 16 sidor; 12 lägg är lagom till en bok
    Etymologi: Av lågtyska leg, legge, nederländska leg ("lag, skikt, ark", även "äggstock"); verbalsubstantiv av lägga. Jämför danska læg.
Översättningar
  • finska: potka (fi)

Verb

lägg

  1. böjningsform av lägga