konjunktiv
Substantiv
konjunktiv
- (grammatik) modus som uttrycker något ovisst, potentiellt eller något som talaren inte kan gå i god för
- Etymologi: Sen 1753 av latinska (modus) conjunctivus. Av conjungere "sammanbinda; göra beroende".
- Grammatik: Ordet konjunktiv kan vara både utrum och neutrum enligt SAOB (1937). Ibland används den latiniserade formen konjunktivus, fast denna är emellertid mycket sällsynt i modern svenska. I många språk, varibland svenska, norska och danska ingår, finns både presens och preteritum (imperfekt) konjunktiv.
- Användning: På svenska kan konjunktiv i vissa konstruktioner ersättas med hjälpverbet skulle men kan annars användas i exempel som vore (av vara), finge (av få), ginge (av gå), funnes (av finnas), bleve (av bli), komme (av komma), hjälpe (av hjälpa) och skydde (av skydda).
Översättningar
modus
- engelska: subjunctive (en), subjunctive mood (en), conjunctive mood (en)
- finska: konjunktiivi (fi)
- franska: subjonctif (fr)
- isländska: viðtengingarháttur (is) m
- polska: tryb łączący (pl)
- portugisiska: conjuntivo (pt)
- spanska: subjuntivo (es)
- tyska: Konjunktiv (de) m
Adjektiv
konjunktiv
- (om modus) icke självständig
- Besläktade ord: konjugera, konjunktion
Wikipedia har en artikel om:
konjunktiv