giss

Substantiv

giss

1. (musik) höjt g; ton med frekvens nära 415.30 · 2ⁿ Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med ass

   Sammansättningar: Giss-dur, giss-moll

   Vanliga konstruktioner: ettstrukna giss, femstrukna giss, fyrstrukna giss, trestrukna giss, tvåstrukna giss