ton

Substantiv

ton 1

• uttal: tån /tɔn/

1. (måttenheter) internationell metrisk måttenhet för vikt med beteckningen t lika med 1000 kg; används ofta bildligt vid överdrifter

   Den här ryggsäcken måste ju väga minst ett ton!

   Nordisk Familjebok 1916 För den elektriska driften ha [...] anskaffats 2 snälltågslokomotiv, med 90 tons vikt och största tillåtna hastighet af 100 km

   Sammansättningar: tonvis

ton 2

• uttal: to:n /tuːn/

1. (musik) ljud med en hörbar frekvens (eventuellt med övertoner)

   Hör du den där pipande, höga tonen? Den är hemsk!

   Sammansättningar: blå ton, durton, mollton, gamton, halvton, helton, kvartston, tonart, tonsättare, tondöv, tonhöjd, tonstyrka

   Fraser: hälla tonen, ange tonen

2. nyans i fråga om färg

   Om man tvättar vita kläder med röda riskerar de vita att få en rödare ton.

   Sammansättningar: färgton, gråton

   Fraser: ton i ton

3. sätt att uttrycka sig eller uppträda som vittnar om viss inställning, sinnesstämning eller dylikt

   Använd inte den där tonen med mig!

   Kommentarerna ska hålla en god ton.

   Sammansättningar: samtalston, kommandoton

   Fraser: i god ton, ta sig ton, takt och ton

4. stämning, karaktäristiska drag som gör visst intryck

   I en existentiell och innerlig ton har hon skildrat den utsatta människans livsvillkor.

   Sveriges radios kulturnytt lovordar tur-teaterns scum-föreställning med tydlig ton av vänsterideologi.

   Sammansättningar: underton, framton

Besläktade ord: tona, tonande

Synonymer

färgton, färgnyans, nyans