fordon

Substantiv

fordon

  1. rörligt föremål som används för transport av människor eller gods, vanligen på vägar; transportmedel
    1878: Oxygen och Aromasia, Claës Lundin:
    Men Oxygens starka hand hade åter fattat styret, och med bägge fötterna arbetade han så kraftigt på stigningsmekaniken, att fordonet åter höjde sig.
    1920: Kungl. Maj:ts förordningar om automobiltrafik jämte kungl. automobilklubbens trafikreglemente för stad och landsbygd:
    Med spårvagn menas fordon, som löper å i marken nedlagda skenor.
    Hyponymer: motordrivet fordon, släpfordon, cykel, hästfordon
    Sammansättningar: fordonsflotta, fordonshjul, fordonspark, fordonsskatt, fordonstrafik, motorfordon, motorfordonsolycka, utryckningsfordon

Synonymer

kärra, farkost, transportmedel, fortskaffningsmedel, färdmedel, åkdon

Översättningar
  • bokmål: kjøretøy (no)
  • danska: køretøj (da) n
  • engelska: vehicle (en)
  • estniska: sõiduk
  • finska: ajoneuvo (fi)
  • franska: véhicule (fr)
  • isländska: ökutæki (is), farartæki
  • japanska: 乗り物
  • nederländska: voertuig (nl) n
  • nynorska: kjøyretøy n, køyrety n
  • tjeckiska: vozidlo (cs) n, vůz (cs) m
  • tyska: Fahrzeug (de) n

Se även