fiss

Substantiv

fiss

1. (musik) höjt f; ton med frekvens nära 269.99 · 2ⁿ Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med eississ och gess

   Sammansättningar: Fiss-dur, fiss-moll

   Vanliga konstruktioner: ettstrukna fiss, femstrukna fiss, fyrstrukna fiss, trestrukna fiss, tvåstrukna fiss