föhn

Substantiv

föhn

  1. varm, torr vind som förekommer i anslutning till bergryggar, främst i Alperna
    Vädret hade blivit mycket varmare på grund av föhnvindarna.
    Etymologi: Av tyska Föhn, ytterst av latinska favonius (”ljum”)
    Homofoner: fön
vind
  • engelska: foehn wind
  • tyska: Föhn (de)