byling

Substantiv

byling

1. (slang) polis

   1916: Guds vackra värld, Martin Koch:

   Ute på gatan skreko pojkarna, att bylingen tagit Frasse Hjelm - då först begrep han, att det var två poliser, som förde honom bort.

   2007 (17 apr): Tur att man inte är rädd för spöken:

   Fast egentligen är jag mest rädd för att bylingen ska stoppa mig för att jag inte fixat lyset på cykeln.

   Etymologi: Uppkommet i förbrytarspråk eller månsing, möjligen ur svenska bygel, härlett ur danska bøjle (”fånglänk”)

Synonymer