tyka

Verb

tyka

1. (regionalt i Västsverige, reflexivt om person) bete sig uppnosigt, taskigt, uppkäftigt eller besvärligt

   1969: Demonstrant!, Olof Moberg:

   Då jagade vi snutarna ut ur kvarteret och långt ner åt Järntorget om dom tykade sig . . .

   1963: En bok om Göteborg, Kjell Hjern:

   — Tykar du dig, va?

   Besläktade ord: tyken