stig

Substantiv

stig

  1. smal upptrampad gångväg i skog eller annan terräng
    Etymologi: Av fornsvenska stīgher, av fornnordiska stígr; besläktat med stiga, steg.
    Sammansättningar: cykelstig, djurstig, fårstig, gångstig, skogsstig, viltstig, åsnestig

Synonymer

vandringsled, gång, led, gångstig

Översättningar
  • engelska: path (en), trail (en)
  • finska: polku (fi)
  • lulesamiska: bálges
  • tjeckiska: stezka (cs) f, cesta (cs) f
  • tyska: Steig (de) m, Pfad (de) m

Verb

stig

  1. böjningsform av stiga