snärta

Substantiv

snärta

  1. (något nedsättande) (ung) flicka; jänta, flickunge
    Sammansättningar: flicksnärta

Verb

snärta

  1. kraftigt slå med böjligt avlångt föremål (t.ex. ett rep) så att att starkt och tämligen högfrekvent ljud uppstår när föremålets mest distala del träffar sitt mål; notera att en till synes tämligen beskedlig handrörelse kan få den fria änden av ett rep att röra sig mycket fort
    Han snärtade /till/ mig med sin handduk i omklädningsrummet.
    Användning: ofta med partikel till: snärta till

Synonymer

flicksnärta, flicka, klatscha, piska