skam

Substantiv

skam

1. djupt rotad känsla av att bli utsatt för allmän missaktning eller allmänt förakt (ofta med åtföljande känslor av mindervärdighet och blygsel); känsla av blygsel (och mindervärdighet) över att inte duga till eller förkastlig handling

   Skam för den som ger sig.

   Antonymer: heder, ära

   Besläktade ord: skamlig, skamlighet, skamlös, skamlöshet, skamsen, skämmas, skämmig

   Sammansättningar: skambud, skamfläck, skamkudde, skamvrå

   Vanliga konstruktioner: lida skam av, stå med skammen

   Fraser: för skams skull, komma på skam, nu går skam på torra land, skam och nesa, synd och skam, skam och skada

Synonymer

vanära, vanheder, nesa, smälek, skymf, förödmjukelse