säte

Substantiv

säte

  1. plats till för att sitta på; i överfördbetydelse om föremål; sittplats
  2. lokal eller område för maktinnehav, konkret och symboliskt herresäte
    Sätet för aztekernas makt låg i Tenochtitlan.
  3. bakdel, stjärt
    Hon fick en spark i sätet.

Synonymer

plats, hemvist, residens, sits

Etymologi

Av sitta.

sittplats
  • bokmål: sete (no) n
  • danska: sæde (da) n
  • engelska: seat (en)
  • japanska: (ja) (せき, seki)
  • kinesiska: 位子 (zh) wèizi
  • nynorska: sete n
  • tyska: Sitz (de) m, Sitzplatz (de) m
område för maktinnehav
  • bokmål: sete (no) n
  • danska: sæde (da) n
  • engelska: seat (en)
  • nynorska: sete n
  • tyska: Sitz (de) m
bakdel, stjärt
  • bokmål: bak (no) n, ende (no) m, sete (no) n
  • danska: sæde (da) n, røv (da) n
  • engelska: seat (en), buttocks (en) pl.
  • nynorska: bak n, ende m, sete m
  • tyska: Hintern (de) m, Gesäß (de) n