revben

Substantiv

revben

krökt skelett ben som i par utgår från ryggraden och tillsammans utgör bröstkorgen

Etymologi

Första ledet, rev (numera sällan självständigt), kommer från fornsvenska rif, "revben", från urgermanska *rebja, varav även engelska rib och tyska Rippe (via medellågtyskan kommer också svenska ribba). Ytterst från urindoeuropeiska *h₁rebʰ-, ursprungligen troligen "att täcka", varav även grekiska ἐρέφω, "lägger tak", och ryska ребро, "revben".

Sammansättningar

revbensspjäll

Översättningar

bokmål: ribbein n, ribben n
engelska: rib^(en)
franska: côte^(fr)
italienska: costola^(it) f
nederländska: rib^(nl) u

nynorska: ribbein n
polska: żebro^(pl) n
ryska: ребро^(ru)
tyska: Rippe^(de) f