rast

Substantiv

rast

  1. äldre nordiskt vägmått av obestämd eller växlande längd (eg.: så långt vägstycke som man kan gå utan att vila); särskilt om sådant vägmått utgörande något mindre än en halv gammal mil (jfr skogsmil); ibland även allmännare: vägsträcka som tillryggaläggs mellan två viloställen; etapp
    Sådane (i västgöta- lagens biskopskrönika omnämnda) Raster gå 7. på 3. Mijl Swenska.
  2. (kortare) vila som utgör ett avbrott eller uppehåll i en verksamhet och efter vars slut verksamheten ånyo fortsättes; stundom: paus, uppehåll, andrum eller vilostund o. d.; särskilt om avbrott eller uppehåll i arbete eller under vandring eller färd som görs för vila eller för intagande av måltid eller förfriskningar o. d.; även bildligt
    Utan lagstadganden om raster blifva verkningarna äfven af en förkortad arbetstid illusoriska.
    Jag stod alltid ensam för mig själv på rasterna när jag gick i skolan.
    Vanliga konstruktioner: rast eller ro, rast och ro, utan rast eller ro, utan rast och ro
Etymologi: Av fornnordiska rǫst.

Synonymer

avbrott, uppehåll, vilopaus, vila, paus

vila
  • engelska: break (en), pause (en), (amerikansk engelska, i skola) recess (en)
  • finska: välitunti (fi)
  • franska: pause (fr) f
  • jiddisch: הפֿסקה
  • tyska: Pause (de) f, Rast (de) f