rangordning

Substantiv

rangordning

  1. ordningsföljd av personer där de är placerade enligt sin högre eller lägre rang
  2. (utvidgat) ordning i vilken någon eller något behandlas eller placeras efter betydelse eller någon annan egenskap
Besläktade ord: rangordna, rangordnad

Synonymer

hierarki

ordningsföljd av personer där de är placerade enligt sin högre eller lägre rang
  • tyska: Rangordnung f
ordning i vilken någon eller något behandlas eller placeras efter betydelse eller någon annan egenskap
  • tyska: Rangordnung f