rådbråkning

Substantiv

rådbråkning

  1. avrättning där den dömde avlivas genom att lemmarna krossas
    Etymologi: Sammansatt av tyska Rad (”hjul”) och tyska brechen (”bräcka, bryta”). Första gången belagt som "råbråkar" i Kongl. stadgar, förordningar bref och resolutioner, ifrån åhr 1528 in til 1701 angående justitiæ och executions-ährender, Johan Schmedeman, Stockholm 1706.

Synonymer

stegling