person
Substantiv
person u
- uttal: /pærˈsuːn/, /pæʂˈuːn/
- en människa
- (lingvistik) grammatisk böjningskategori som skiljer mellan den/de talande (första person), den/de tilltalade (andra person) eller den/de omtalade (tredje person)
Synonymer
människa,
individ
Etymologi
Sedan fornsvensk tid, av latin persōna, "människa", av "karaktär", "personlighet", "roll", ursprungligen "ansiktsmask"; av oklart ursprung, möjligen ett lån från etruskiska phersu, "mask", och/eller besläktat med grekiska Persefone.
Varianter
- människa
- pers (både för singular och plural)
- grammatisk term
Besläktade ord
- persona
- personage
- personal
- personalia
- personalism
- personifiera
- personlig
- personlighet
Sammansättningar
- biperson
- civilperson
- försöksperson
- huvudperson
- mansperson
- myndighetsperson
- personbevis
- personbil
- personbiljett
- personbästa
- personböjning
- persondator
- persongalleri
- personkult
- personfråga
- personfärja
- personkemi
- personkonto
- personkännedom
- personnamn
- personnummer
- personregister
- personsskada
- personsökare
- persontrafik
- persontåg
- personuppgift
- personvagn
- personval
Fraser
- allmänt
- grammatik
Översättningar
människa
- amhariska: ሰው
- danska: person (da) u
- engelska: person (en)
- finska: henkilö (fi)
- franska: personne (fr) f
- italienska: persona (it)
- nederländska: persoon (nl) m
- polska: osoba (pl)
- portugisiska: pessoa (pt) f
- ryska: человек (ru), личность (ru) f, лицо (ru), особа (ru), персона (ru)
- spanska: persona (es) f
- swahili: mtu (sw)
- tigrinska: ሰብ
- tyska: Person (de) f
grammatisk term
- danska: person (da) u
- engelska: person (en)
- franska: personne (fr) f
- nederländska: persoon (nl) m
- portugisiska: pessoa (pt) f
- ryska: лицо (ru)
- tyska: Person (de) f