objekt

Substantiv

objekt

  1. ett sammanhängande och fysiskt existerande föremål
  2. (lingvistik) en satsdel som utgör föremål för ett transitivt verb
  3. (datavetenskap) i objektorienterad programmering, en instans av en klass eller en struktur; mer generellt inom programmering, ett sammanhängande minnesområde med en specifik användning

Synonymer

föremål, sak, ting, pryl, mackapär, mojäng, grej, pryttel, grunka, manick, don

Etymologi

Från latinets objectum

Sammansättningar

satsdel

fysiskt föremål
  • bokmål: gjenstand (no)
  • danska: genstand (da) u, objekt (da) n
  • engelska: object (en)
  • finska: objekti (fi)
  • franska: objet (fr) m, chose (fr) f
  • polska: obiekt (pl) m
  • tysla: Objekt (de) n
satsdel
  • danska: genstandsled n
  • engelska: object (en)
  • finska: objekti (fi)
  • franska: objet (fr) m
  • polska: dopełnienie (pl) n
  • tysla: Objekt (de) n
programmering
  • danska: objekt (da) n
  • engelska: object (en)
  • franska: objet (fr) m
  • polska: obiekt (pl) m
  • tysla: Objekt (de) n