nekton

Substantiv

nekton

1. (biologi) organismer (växter och djur) som av egen kraft och oberoende av havsströmmar, vågor eller vind simmar i hav eller sötvatten

   Ofta utgörs nekton av frisimmande räkor, fiskar och större maneter.

Synonymer

Etymologi

Av tyska nekton myntat 1890 som biologisk term av den tyska vetenskapsmannen Ernst Haeckel, härlett ur grekiska νηκτόν (nēktón), neutrum singularis av grekiska νηκτός (”simmande”), verbalsubstantiv av grekiska νήχομαι (”simmar”), vilket är rotbesläktat med latinska nare (”simma”) och grekiska νάω (”flyter”).