naturbegåvning

Substantiv

naturbegåvning

  1. begåvning som en person har från födelsen
  2. person med en sådan begåvning
begåvning som en person har från födelsen
  • finska: luonnonlahja, avu (fi)
person med en sådan begåvning
  • finska: luonnonlahjakkuus
  • japanska: 天才 (ja) (てんさい, tensai)