mö

Substantiv

mö

1. flicka, ung ogift kvinna

   Fager mö och glädtig pilt, pojkens kynne litet vildt, flickans lynne ljuft och mildt. (Viktor Rydberg)

   Sammansättningar: ungmö

   Etymologi: Runsvenska, nominativ māʀ (mar, maʀ), ackusativ møy (my), fornsvenska, nominativ mār, ackusativ mø̄, plural mø̄iar, fornisländska, nominativ mǽr, ackusativ mey, plural meyjar, nyisländska mær, mey, meyjar, norska møy, danska mø, gotiska mawi av urgermanska *mawī- < *maʒwī-, bildat med ett femininsuffix -ī till roten *maʒ- som även föreligger i gotiska magus, runsvenska maʒuʀ (makuʀ), fornisländska mǫgr, nyisländska mögur ’son’ ’ung man’.

Synonymer