metall
Substantiv
metall
- (fysik, kemi) grundämne eller legering med metalliska egenskaper, till exempel bra ledningsförmåga för elektricitet och värme, formbarhet och metallglans
- Otaliga metaller återfinns i naturen, och åtskilliga används inom industrin.
- (astronomi) grundämne tyngre än helium
Användning
Notera att alla grundämnen som är metaller enligt mening (1) är metaller även i mening (2), men att det finns många metaller enligt mening (2) som inte är metaller i mening (1), till exempel kol, kväve och syre.
Antonymer
Besläktade ord
- metallisk
Sammansättningar
- gulmetall
- hårdmetall
- lättmetall
- lödmetall
- metallglans
- tungmetall
Översättningar
ämne med metalliska egenskaper
- bokmål: metall (no)
- engelska: metal (en)
- finska: metalli (fi)
- franska: métal (fr) m
- isländska: málmur (is) m
- italienska: metallo (it)
- japanska: 金属 (ja) (きんぞく, kinzoku)
- lakota: máza
- latin: metallum (la)
- polska: metal (pl) m
- ryska: металл (ru)
- tyska: Metall (de) n
