mört

Substantiv

mört

  1. Rutilus rutilus, en art inom familjen karpfiskar; individ av arten mört
    1913: Juvelerna på Gårda, Ulrik Uhland:
    Hon höll ett skärbräde med sju rensade mörtar balanserande på sin ena flata hand, och i den andra höll hon en uppfälld fällknif mellan tummen och pekfingret.
    Fraser: pigg som en mört
fiskart inom familjen karpfiskar
  • bokmål: mort
  • bretonska: mandog
  • danska: skalle
  • engelska: roach (en)
  • estniska: särg
  • finska: särki (fi)
  • franska: gardon (fr) m
  • ido: gardio (io)
  • italienska: rutilo (it), gardon (it) m
  • kroatiska: bodorka
  • nederländska: blankvoorn (nl)
  • polska: płoć (pl)
  • spanska: rutilo (es) m
  • turkiska: kızılgöz (tr)
  • tyska: Rotauge, Plötze, Schwal

Adjektiv

mört

  1. böjningsform av mör

Adverb

mört

  1. avledning till adjektivet mör
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om: mört