Diktaren Bengt Lidner (1757–1793) ansågs enligt egen utsaga vara en högst medelmåttig skolelev, tills det en dag i elvaårsåldern "knäppte till" i hans huvud på ett smärtsamt, snabbt övergående sätt. Efter denna "knäppning" visade han sig ha utmärkt uppfattningsförmåga och ett gott minne.