Etymologi: I svenska dialekter förekommer varianterna krösen, n, kröson, n, med pluralformen kröser, östsvenska dialekter kröson, kröyson och kröuson; med det i bärnamn vanligen förekommande suffixet -on som lagts till efter stammen *kraus; jämför svenska dialektala namn som kraus (på Nuckö). Jämför norska dialektala kreist, krest, krøyst ("tätt knuten, hårt sammanklämd", "tät, oordnad flock eller hög"). Besläktat med svenska ord som kry, kryll, kräla och knöle. Pluralformen krösor är en högsvensk omformning av det egentliga götamålets kröser.