Lyktan står inemot södersta udden för de sjöfarande, att de ej må stranda på revet [...] Revet syntes här och där koxa utur vattnet.
Etymologi: Av fornsvenska koxa, motsvarande äldre danska koxe; avledning av dialektala koka, koga, "titta", danska kåge, koge, "kika", norska koga, "kika"; norska och isländska kaga, "kika". Andra förekommande former är gucka, guxa, kucka, kuxa(Ockelbo) och kugs’(bottniska).