konvoj

Substantiv

konvoj

  1. en samlad trupp farkoster eskorterade av militär
    2010: Henning Mankell följer med konvojen, TT/SVT Rapport:
    Israeliska myndigheter har sagt sig vilja stoppa konvojen men erbjudit den att gå till den israeliska hamnstaden Ashdod, där lasten efter inspektion han forslas vidare till Gaza landvägen under israelisk kontroll.
    Etymologi: Franska convoi, av fornfranska convoier, en annan form av conveier, medeltida latin conviare (att följa på vägen), av latin com- "tillsammans" + via "väg".
Översättningar
  • engelska: convoy (en)
  • estniska: konvoi
  • finska: saattue (fi)
  • franska: convoi (fr) m
  • grekiska: νηοπομπή (el)
  • italienska: convoglio (it) m
  • nederländska: konvooi (nl)
  • polska: konwój (pl) m
  • portugisiska: comboio (pt) m
  • ryska: конвой (ru) m (konvój)
  • tyska: Konvoi (de) m