knata

Verb

knata

  1. (slang, eller vardagligt) (raskt) promenera,
    1983: Mitt liv som hund, Reidar Jönsson:
    Det var familjeanda han talade om mest när han knatade mellan stugorna för att försöka få folk att ta några spadtag uppe vid fotbollsplanen.

Synonymer

knalla,