kännetecken

Substantiv

kännetecken n

  1. utmärkande egenskap; något som kännetecknar, identifierar

Synonymer

kännemärke, egenskap, karaktärsdrag, märke, karakteristisk, drag, karakteristika, särdrag, egenhet

Översättningar
  • bokmål: kjennetegn (no) n, kjennemerke n
  • danska: kendetegn n, kendemærke n
  • finska: tuntomerkki (fi)
  • nynorska: kjenneteikn n, kjennemerke n
  • tyska: Kennzeichen (de) n, Merkmal (de) n