humla

en humla (1) av arten trädgårdshumla.

Substantiv

humla

• uttal: /ˈhɵ̀mla/

1. insekt ur släktet Bombus i ordningen steklar (Hymenoptera) med tjock och kompakt kroppsform och med gadd utan hullingar, vanlig som pollinerare

   1918: De tre hemlösa, Dan Andersson:

   I det samma kom en stor humla inflygande och surrade envist kring hans huvud[…]

   1983: Henrietta skall du också glömma, Stig Claesson:

   Två änder lyfte med ett brak från den översvämmade åkern och en trött humla brummade och långt borta hördes tåget och motorbuller.

   Etymologi: Av fornsvenska humbla, av urgermanska *humela-, jämför engelska humblebee och nederländska hommel. Av en urindoeuropeisk rot *km̥-, jämför ryska шмель (šmel’, ”humla”), polska czmiel och litauiska kamãnė (”bi”). Troligen ljudhärmande och besläktat med bl.a. engelska hum (”surr”) och litauiska kìmti (”bli hes”).

   Sammansättningar: jordhumla, lundhumla, hushumla, ljudhumla, snylthumla, trädgårdshumla, åkerhumla, ängshumla

2. (slang) bisexuell kvinna, ibland även könsneutralt

   Etymologi: Bildat som en ordlek på bi(sexuell). Egentligen samma som (1).

Synonymer

Wikipedia har en artikel om: humlor