hopa

Verb

hopa

1. (finlandssvenska) backa med årorna; ro så att man lägger in kraft genom att skuffa istället för genom att dra, vilket normalt innebär att man har ansiktet i färdriktningen
2. samla på sig; samla på hög

   1917: Bibeln, Sakarja, kapitel 9, vers 3:

   Tyrus byggde sig ett fäste;
   hon hopade silver såsom stoft
   och guld såsom orenlighet på gatan.

3. (reflexivt: hopa sig) samlas

   Molnen hopar sig vid horisonten.

   Drivsnön hopar sig bakom knuten.

Synonymer