gur

Substantiv

gur

(ålderdomligt) slam, gyttja

Etymologi: Besläktat med det dialektala ordet gorr, går (”inälvor, tarminnehåll hos djur”, ”böld” o.dyl.) Besläktat med isländska och fornsvenska gor (”tarminnehåll”) och engelska gore (”levrat blod”).

Sammansättningar: dynamitgur, gursten

Se även: gôr-