grupp

Substantiv

grupp

  1. ett antal objekt som står i ett gemensamt förhållande
  2. flera personer
    Sammansättningar: gruppmöte, grupptryck, gruppresor
  3. ett antal musiker som uppträder och spelar in musik tillsammans
  4. (militärt) den tredje minsta underdelningen av ett kompani; en grupp kan delas upp i omgångar, som i sin tur kan brytas ner till stridspar
  5. (algebra) monoid där varje element har en invers, d.v.s. mängd X tillsammans med en associativ kompositionsregel ⋅: X→X som har ett (unikt) neutralt element i X och där varje element i X har en invers
    Hyperonymer: monoid
    Sammansättningar: grupphomomorfi, kvotgrupp, symmetrigrupp
  6. (kemi) en kolumn i periodiska systemet
Sammansättningar: delgrupp, språkgrupp, undergrupp
Besläktade ord: gruppera, gruppering

Synonymer

band, kluster, sammanslutning, enhet, svärm, sällskap, falang, flock, hop, klunga, sektion, skock, ansamling, kategori, samling, skara, gäng

objekt i något förhållande till varandra
  • engelska: group (en)
  • finska: ryhmä (fi), joukko (fi)
  • franska: groupe (fr)
  • italienska: gruppo (it) m
  • portugisiska: grupo (pt) m
  • tyska: Gruppe (de) f
musiker
  • engelska: group (en) , band (en)
  • finska: yhtye (fi), kokoonpano
  • franska: groupe (fr)
  • portugisiska: grupo (pt) m, banda (pt) f
  • tyska: Gruppe (de) f
underavdelning av kompani
  • finska: ryhmä (fi)
  • franska: section (fr) f
  • portugisiska: grupo (pt) m
  • tyska: Gruppe (de) f
monoid med invers
  • engelska: group (en)
  • franska: groupe (fr), groupe (fr) m
  • tyska: Gruppe (de) f
kolumn i periodiska systemet
  • finska: ryhmä (fi)
  • franska: groupe (fr) m
  • tyska: Gruppe (de) f
översättningar som behöver granskas mot betydelse
  • frisiska: keppel
  • klingonska: ghommey
  • kymriska: twr
  • nederländska: groep (nl) f, verzameling (nl) f
  • rumänska: grup (ro) n
  • ungerska: csoport (hu)