fyka
Verb
fyka
- fara hastigt i luften; häftigt blåsa omkring, yra (särskilt om snö)
- Grammatik: Även supinumformen fukit kan förekomma, jämför rukit.
Etymologi
Av fornsvenska fjuka, jämför dialektala fjuka, isländska fjúka och feykja och danska fyge. Besläktat med fjun