förbryterska

Substantiv

förbryterska

  1. kvinna som gör sig skyldig till brott
    1886: Nordisk familjebok:
    Drottningen behandlades som en förbryterska och fördes som fånge till Lochleven.
    1902: Sägner i dimman, Zacharias Topelius:
    Men i Uleåborg dånade man blott i teatern, och den öfverraskade polismakten nöjde sig med att häkta förbryterskan just i det ögonblick denna tömde ett glas punsch från brickan vid dansens slut.
    Besläktade ord: förbryta, förbrytare