föra

Adjektiv

föra

1. böjningsform av för

Verb

föra

1. förflytta föremål eller människor från en plats till en annan, transportera

   Fraser: (kollokationer) föra ngn/ngt i säkerhet

   Jag kan föra hem dig om du vill.

   Det krävs en stadig hand på rodret för att säkert föra ett skepp förbi dessa rev.

   Fraser: föra i hamn, föra bakom ljuset

2. leda; påverka och styra rörelsen hos någon/något eller något abstrakt

   Fraser: (kollokationer) föra tankarna till ngn/ngt, föra för långt

   Fången fördes in i rätten handfängslad.

3. leda i pardans; bestämma stegen i dans

   När Ann dansade med Linda var det Linda som var kavaljer, dvs den som förde.

4. driva samtal, diskussion e.d.

   Fraser: (kollokationer) föra ett samtal, föra en debatt/dialog/diskussion

   Fraser: föra på tal, föra talan, föra till torgs

5. bedriva en verksamhet; hålla på med något

   Fraser: (kollokationer) föra en viss politik, föra krig

   Fraser: föra avog sköld

6. använda ett redskap (t.ex. penna, stråke) genom att röra det på visst sätt

   Fraser: föra klubban, föra pennan

7. upprätta (ett dokument) genom anteckningar

   Fraser: (kollokationer) föra dagbok/journal/protokoll

   Mötessekreteraren är den som för protokoll.

   Kommunfullmäktige beslöt att nämnden måste föra protokoll över sina sammanträden.

   Han förde in de uppmätta värdena i anteckningsboken.

8. (reflexivt: föra sig) uppträda på visst sätt

Fraser: (partikelverb) föra bort, föra fram, föra hem, föra in, föra med sig, föra tillbaka, föra upp, föra ut, föra över, föra åter

Sammansättningar: anföra, avföra, framföra, förföra, införa, missföra, omföra, sammanföra, tillföra, uppföra, utföra, överföra, återföra

Synonymer