fälle

Substantiv

fälle

1. (dialektalt) hygge, avverkat skogsområde

   Etymologi: Bildat ur fälla.

Adverb

fälle

1. (ålderdomligt, dialektalt) väl, nog, förmodligen

   1971: Mi märr ho lunker fälle mä, Astrid Lindgren:

   Mi märr ho lunker fälle mä, fast ho så knägelbenter ä.

   Varianter: fäll

   Etymologi: Av fornsvenskans fuller. Jämför även värmländskans fäll, föll, älvdalska fel och göteborgska la.