element

Substantiv

element

uttal: /eleˈment/

vad något är sammansatt av; grundläggande del; del av något större
grunder inom vetenskap
(naturvetenskap, kemi) grundämne
(alkemi) ett av de fyra elementen
(teknik) detalj ur teknisk konstruktion med vissa egenskaper

Ett galvaniskt element.
(matematik) Ett tal som ingår i en matris, vektor eller mer allmänt, en tensor.
(vardagligt) kortform av värmeelement; radiator

Sammansättningar: elementnyckel
person (negativ betydelse)

Efter fotbollsmatchen slutade fylldes stan av hulliganer och andra störande element.

Synonymer

komponent, beståndsdel, faktor, radiator

Etymologi

Influerat av tyska Element, engelska element och franska élément, ytterst av latin elementum ’grundämne’, plural elementa ’bokstäver’, ’de första grunderna av något’.

Besläktade ord

elementa
elementar
elementär

Sammansättningar

enhetselement

Översättningar

1. del av något större

engelska: element^(en)
franska: élément^(fr)
grekiska: στοιχείο^(el)

ryska: элемент^(ru) m
turkiska: öge^(tr), unsur^(tr)
tyska: Element^(de) n

2. grunder inom vetenskap

tyska: Element^(de) n

3 kemi grundämne

ryska: элемент^(ru) m

turkiska: element^(tr)
tyska: Element^(de) n

4 alkemi, esoterik

turkiska: element^(tr)

tyska: Element^(de) n

5. teknik detalj ur teknisk konstruktion

turkiska: faktör^(tr), unsur^(tr)

tyska: Element^(de) n

6. matematik

turkiska: eleman^(tr)

tyska: Element^(de) n

7. vardagligt kortform av värmeelement

turkiska: radiyatör

tyska: Heizkörper^(de) m, Radiator^(de) m

8. person

tyska: Element^(de) n