dike

Substantiv

dike

  1. grävd fåra avsedd att avvattna mark
    Besläktade ord: dika, dikning
    Sammansättningar: dikesbotten, dikesdränering, dikeskant, dikespropp, dikesrensa, dikesrensning, dikesslänt, skogsdike, skyddsdike
grävd fåra
  • engelska: ditch (en), dike (en)
  • finska: oja (fi)
  • franska: fossé (fr) m, rigole (fr) f
  • litauiska: griovys m
  • lulesamiska: báládahkka
  • nederländska: sloot (nl) u
  • nordsamiska: goivvohat
  • ryska: ров (ru) m
  • sydsamiska: beajhta
  • tyska: Graben (de) m