bokstav

Substantiv

skrivtecken i ett alfabet som (oftast) motsvarar ett språkljud

Etymologi: Sedan yngre fornsvensk tid (fornsvenska: bokstaver), av bok (bok, "längre skrift") och stav (vertikalt streck i en runa).

Besläktade ord: bokstavera, bokstavering, bokstavlig, bokstavligt, bokstavligen

Sammansättningar: begynnelsebokstav, bokstavsbetyg, bokstavsordning, bokstavsrim, bokstavstro, bokstavstrogen

Fraser

tala med små bokstäver (prata tyst)

Översättningar

skrivtecken

bokmål: bokstav^(no) m
bretonska: lizherenn^(br) f
danska: bogstav^(da) n
engelska: letter^(en)
esperanto: litero
estniska: täht^(et), kirjatäht
finska: kirjain^(fi)
franska: lettre^(fr) f
färöiska: bókstavur^(fo) m

isländska: bókstafur^(is) m, stafur^(is) m
italienska: lettera^(it)
katalanska: lletra^(ca) f
malajiska: huruf^(ms)
nynorska: bokstav m
polska: litera^(pl) f
spanska: letra^(es) f
tyska: Buchstabe^(de) m

Se även

stava