blågul

Adjektiv

blågul

1. som är blå och gul

   1892: Historiska bilder tecknade, Volym 4, Carl Georg Starbäck:

   Hvem djärfdes tänka den tanken att rycka den blågula flaggan från tinnarne af detta fäste...?

2. (överförd betydelse) svensk

   2012 (26 maj): Här är alla finalisterna (krönika) (Göteborgsposten):

   Segrar Loreen är det inte ett resultat av den blågula självgodheten.

Se även

• gul och blå