bebådare

Substantiv

bebådare

  1. den som ger förebud om något, bringar budskap om något
    Barden har i denna dikt en kuslig funktion av bebådare av den slutliga undergången.
    1888: "Skärkarlsliv", August Strindberg:
    [...] jag ser att jag som kommer utifrån världen [...] också kommer till honom såsom vårens bebådare, den första badgästen vilken snart skall följas av andra.
    Besläktade ord: bebåda, bebådelse

Synonymer

budbärare, sändebud, härold

Översättningar
  • polska: zwiastun (pl), posłaniec (pl), wysłannik (pl), herold (pl)