bana

Substantiv

bana

  1. den väg ett föremål färdas, både konkret och bildligt
    Sammansättningar: banmotor, huvudbana, omloppsbana, sidobana, tågbana
    Jordens bana kring solen
    Hon började sin politiska bana som centerpartist.
  2. En järnvägssträcka eller i vissa fall en järnvägssträcka med sidolinjer
    Roslagsbanan är den enda kvarvarande smalspåriga järnvägen i Sverige.
  3. (sport) plats eller väg där en tävling äger rum
    Sammansättningar: isbana, halkbana, racerbana (räserbana
    Löparna springer ut på banan.
  4. (dataspel) avgränsat område i ett datorspel
    Jag har redan kommit till bana 5!
  5. (algebra, till ett element s ∈ S när G verkar på S) mängden \{ gs: g \in G \}
  6. (matematik) mängden av punkter som en fix initialpunkt avbildas på vid olika tidpunkter under ett flöde eller under iterationerna av ett diskret dynamiskt system
    Banan till en godtycklig initialpunkt är tät i enhetscirkeln under en irrationell rotation, och periodisk under en rationell rotation.

Synonymer

bereda, kretslopp, kurs, spår, spelplan

väg
  • danska: bane u
  • engelska: path (en)
  • nederländska: baan (nl) u, weg (nl) m
  • tyska: Bahn (de) f, Laufbahn (de) f
på idrottsplats
  • danska: bane u
  • engelska: track (en)
  • nederländska: baan (nl) u
  • tyska: Bahn (de) f
algebra
  • engelska: orbit (en)
matematik: flöde eller dynamiska system
  • engelska: orbit (en)

Verb

bana

  1. bereda väg för någon eller något, både konkret och bildligt
    Bönderna banade väg för greven och hans följe.
    Fredsvillkoren efter första världskriget banade väg för Hitler.
bereda väg för någon eller något, både konkret och bildligt
  • italienska: spianare la strada