bäng

Adjektiv

bäng

1. (slang) starkt påverkad av droger

   Jag var helt bäng av allt röka igår.

2. (slang) som har nedsatt tankeförmåga

   Du måste vara bäng om du tror att du kan göra så där.

Etymologi

Av äldre svensk slang för "djävul" från Av romani beng med samma betydelse, av fornindiska bango "krokig, skev, vrickad", och med hindi bäng.

Se även

• bäng i bollen

Substantiv

bäng

1. (slang, enbart i bestämd form) polis(en)

   När han rymde från häktet jagade bängen honom över hela stan.

Etymologi

Samma som för adjektivet.