Man var också rädd för dåligt sällskap, som brukade besöka fiskläget i okända ärenden; drevekarlar, löpare, som i uppenbart rykte kommit eller voro beslagne med tjuveri, dråp, hordom eller andra smäliga gärningar, eller fredlösa skulle genast gripas och antvardas åt kronans länsman.
Etymologi: Av fornsvenska andvarþa, antvardha, med inflytande av lågtyska antworden. Av ant- (”emot”) (jämför an-) samt varda.