acklamation

Substantiv

acklamation

1. utropat bifall
2. beslutsmetod varvid röster ej räknas utan en bedömning om konsensus i frågan råder avgörs utifrån instämmande röster.

   Förslaget antogs med acklamation från de närvarande ledamöterna.

Etymologi

Av franska acclamation, ytterst från latin acclamatio, bildat av ad- till och clamare ropa.