ört

Substantiv

ört

  1. (botanik) växt med ej förvedade, utan mjuka stammar eller stjälkar
    Flera örter odlades i trädgården.
    Sammansättningar: örtagård, örtkrydda, örtte

Synonymer

kryddväxt

Översättningar
  • bokmål: urt mf
  • danska: urt u
  • engelska: herb (en)
  • finska: yrtti (fi)
  • franska: herbe (fr) f
  • nederländska: kruid (nl) n
  • nynorska: urt f
  • polska: zioło (pl) n
  • tyska: Kraut (de) n
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om: ört